Tjohej!

...tänkte jag när jag blev uppsläpad vid sextiden för att Simon ville börja lite tidigare.
Idag, tänkte jag, idag ska jag skriva uppsats hela dagen, och vara jätteduktig.

Det var vid sex-tiden i morse alltså. Så bra gick det. Jag ska börja SNART.
Tänkte försöka skriva nåt slags syfte, och kanske eventuellt nån form av försök till bakgrund.
För de som inte vet så ska jag skriva om hur man tillverkar ett prov för att det ska bli så rättvisande och rättvist som möjligt.

Idag skulle jag också ringa universitetet och fråga varför mitt campuskort inte kommit än, och om de kunde tänka sig att ändra min adress så att posten slutade komma till Mariatorget.
Killen tyckte att jovars, kan ändra adressen, men kortet har vi skickat. Jahaja, sa jag, då är det nog så att det kommer ta tre evigheter innan posten lyckas eftersända det. Och killen sa att jo, så är det nog, och det tar ett tag att få det tryckt också, så det tar lite tid.
Grejt, tänkte jag. Om jag ska träna för studentrabatt måste jag visa ett kort som är för DE HÄR terminen, det duger visst inte med ett som är från förra, men som faktiskt inte GÅTT UT än. Så då kan jag inte träna på evigheter!

Tänkte jag.
Och sen hörde jag ett stort brev dimpa ner i brevlådan, och tadaa - campuskortet. Så fånig man kan känna sig.

Jag provade, på tal om träning, bodyjam i tisdags. Det var ganska roligt, men det är en jäkla skitmusik folk lyssnar på nu för tiden! Jag ska nog gå över till aerobics istället. Tjejen som höll bodyjam var inte så värst bra heller, hon förutsatte att alla kunde göra precis som hon tänkt sig på två försök.
Men jobbigt var det i alla fall, så det fyllde sitt syfte.
Sen dess har jag för övrigt haft oändliga ryggsmärtor.
Aerobics it is.