Två dagar på jobbet

I måndags och tisdags jobbade jag för första gången som SFI-lärare.
Det var... fantastiskt!

Det var jätteroligt, jag fick beröm efteråt både av skolchefen och eleverna, och jag hade själv väldigt trevligt under lektionen.
Jag trodde att det skulle sitta idel araber i bänkarna, får jag ju erkänna, men min senaste klass bestod av:

1 amerikan (mörkhyad med dreads, ca 50 år, mycket rolig)
2 (eller tre) engelsmän (runt 25-30 år)
1 kamerunare (det såg mörkt ut på hans bänk)
1 est (det var ballt, haa haa)
1 spanjor
1 italienare
1 mexikanare (hon såg inte ut som en ring i en större ring om man såg henne uppifrån)

Salig blandning alltså.
Vi hade jätteroligt allihop, särskilt när amerikanaren tyckte att nån han läste om i boken var ett "latben" (lazy bone), och jag kände mig nödgad att lära ut ordet "latmask". En av engelsmännen sa genast att han skulle hem och säga det till sin fru.

Jag kommer stortrivas på jobbet, det är jag övertygad om. Jag hoppas bara att det inte blir för mycket med studier samtidigt.

Jag har jobbat hysteriskt hårt den senaste tiden, faktiskt, både med uppsats och hemtentor. Men det börjar se okej ut.

...

...och mamma var inte sen att ringa syskonskaran och berätta det, sekunden efter att jag lagt på. Inte ens sina egna nyheter får man berätta ifred. Jag får ringa henne sist nästa gång jag har något att berätta.

...jag är för övrigt fortfarande väldigt glad. Simon kommer snart hem och vi ska fira det hela med god mat och chokladpudding!

Jobb

Jaha, så lätt det kan vara ibland.

Igår ringde jag och pratade med skolchefen, idag fick jag jobbet. Jag kan börja på en gång som SFI-lärare på Solna vuxengymnasium. Och jag fick lönen jag begärde! Kan det gå smidigare?

Förmodligen kommer jag jobba nån gång i veckan fram till jul, och sen blir det heltid.

Just nu svävar jag på små moln!

Lögn och bedrägeri

Första gången jag svarade på en fånig enkät var inte alls den förra. Jag tänkte mig den senaste gången, av nån anledning. Men jag måste tillstå att den var en av de fånigaste. Jag är bara så rysligt snäll att jag gör min svåger till lags.

Utmanande.

Upenbarligen tror folk att jag har all tid i världen. *ser sig omkring i det ensamma hemmet och hör klockan ticka* Okej då. Jag har väl all tid i världen då.
Jag har fått en så kallad utmaning, att skriva lite fåniga saker om mig själv som alla människor blankt struntar i. Min hämnd blir att få Katja att göra den.
Carl-Henrik är den skyldige som skickat utmaningen till mig.

Första gången jag…

… åt tacos var förmodligen i sena tonår om ens det. Det motsvarade så att säga inte söndagssteken hemma på Orust.

… körde bil så var jag runt fem år gammal, och jag fick sitta i pappas knä och styra den sista biten in till huset. Efter det var jag mycket förtjust i bilar och överöste pappa med frågor om bilar, och jag fick även växla åt honom när vi var ute på vägarna. Så om man kombinerar styrandet och växlandet så var jag väldigt ung. Första gången jag körde själv var jag dock 16 och hade fått körlektioner i födelsedagspresent. Jag höll på att göra in i en stenmur.

… sov i tält ... Vilka frågor. Inte vet jag! Jag var nog liten i alla fall, eftersom det är hurtbullefasoner utan dess like från mina föräldrar.

… drack alkohol ... jag har aaaldrig... okej då. Jag vet inte. Provade starköl nån gång i trettonårsåldern, och starksprit kanske runt sexton. Eftersom jag då inte tyckte om någotdera så låg jag lite lågt på den punkten, och upptäckte vin när jag var runt sjutton-arton kanske.

… fick ett jobb var väl sommarjobbet på kyrkogården på Orust. Klippa gräs och vattna blommor. Jag hade ingen walkman då, så jag gick och nynnade på Povel Ramelsånger, minns jag. Tråkigt var det i alla fall.

… stod på en scen var troligen i skolan i ung ålder. Jag spelade mycket teater på den tiden.

… svimmade var i sjuttonårsåldern. På den tiden var mensvärk inte att leka med!

… svarade på en fånig enkät var några sekunder sedan. Don't ever make me do this again. I alla fall inte med såhär fåniga frågor.

Katja, du får vin om du svarar. Detta är inte ett kedjebrev, du ska bara skicka det vidare för skojs skull *annarskommerdinaakvariefiskarbliförkylda* utan några hakar *skickamigdittbankkontonummer* eller andra lurigheter *meddelandetinnehållerfjortontrojanskahästar*.

I afton snö.

...det lät rätt bra som titel. Fast sanningen är nog att det inte kommer finnas någon kvar i afton. Men just nu snöar det i alla fall, riktigt mycket också. Man kanske skulle byta däck nån gång inom en snar framtid så man slipper slira, kastas uppochned in i tretton mötande bilar och dö en förfärlig död. Det vore så onödigt, på något vis.

Igår hade vi speldag som avslutades med en trevlig fest. En och annan fotosession blev det, om man tittar in på Katjas blogg ser man en fin illustrering av hur flickor brukar se ut på foton efter en fest. Jag blev även fotad i några äkta fjortisposer, ni vet de där klassiska som alla småtjejer tror gör dem söta och dessutom ger åskådaren en fin inblick i urringningen. Det vill säga, de håller kameran ovanför sig och tittar upp med stora ögon och lätt särade läppar med ett något förvånat, alternativt oskyldigt, uttryck. Sanningen är att de ser fullkomligt korkade ut, och dessutom väldigt billiga. Men det har vi inte hjärta att berätta för dem.

Den manliga motsvarigheten är grodperspektivet. Mannen blir fotad nerifrån och han står med armarna i kors och tittar bistert in i kameran. Han tror att det får honom att se mäktig och maskulin ut. Är han rakad får det honom att se ut som en gängmedlem från Hell's Devils Mutilation Club (ja, det hittade jag just på). Korthåriga män ser mest fåniga ut, eftersom kort hår inte får dig att se särskilt mäktig ut, utan mer hundvalpssnäll. Är man långhårig kan man dock komma undan med en sådan pose. Alla andra bör hålla sig till det traditionella festfotot, ett lätt fåraktigt leende och ett V-tecken eller tummen upp till kameran.

Det var dagens reflektioner över snö och foton.

Oj oj oj oj...

...idag la jag handpenningen på en brudklänning.

Den var jättevacker.


...Plötsligt känns allting så väldigt verkligt. Jag skall bli en gift och ärbar kvinna. Det är ju nästan läskigt. Jag vet inte riktigt hur man gör.

Molander. Det är ju inte så dumt. Fru Molander.

- Nejmen fru Molander, si goddag, det var inte igår!
- God dag! Är äpplena fina?
- Mycket fina skall frun se. Tre kilo som vanligt?
- Ja tack, det blir äppelpaj till barnen ikväll.
- Tjugofem kronor då, fru Molander. Adjö adjö!


...I can get used to it.

Nya lägenheten

Nu har vi det så fint, så fint.
...med modifikation alltså.

För det står ju fortfarande bråte lite överallt, vi har inte fått upp taklampan (eftersom uttaget sitter fel i rummet, så vi måste borra i betongtaket, och vi tänkte fråga husvärden först om han kanske kunde göra det) och vi har inte sorterat ut alla ton CD-skivor som (mestadels) Simon samlat på sig under sig punkartid. Som sig bör var han inte speciellt noggrann med deras skötsel då heller, så det är mest olika delar av CD-fodral och booklets som ligger huller om buller i en kasse. Vi saknar också en hel del skivor som förmodligen ligger undangömda eller hemma hos nån annan.

...men vi har fått fina stolar till bordet nu, och råttorna är glada råttor. Såhär fint har vi fått det nu!

Nya bordet med fina stolarna!



Råttboet.

Diger...

...och Döden.

Vi har räknat ut att vi kan ha en middag för 19 personer hemma nu, med alla stolar vi har. Sex till varje matbord, tre datorstolar (en bör dock inte få vistas inomhus längre), två klappstolar och två extrastolar. Sen har vi också tre balkongstolar, så vi skulle kunna kasta ut tre gäster dit också. Plus våra två soffor. Om nån vill ha en galamiddag eller två så kan man boka in sig hos oss.

*jättesuck*

Jag skall idag städa, boka tvättid, skriva uppsats och arbeta på grupparbetet. Egentligen är det inte särskilt mycket, och jag borde inte ha några större problem med det... bortsett från det där med att jag aldrig orkar komma igång. Särskilt inte tidigt på morgonen. Efter att ha hinkat i mig en kanna te brukar det gå bättre att komma igång, men just nu sitter jag här i luddiga, randiga strumpor och en alldeles för mjuk och gosig morgonrock från Göksäter på Tjörn och har bara hunnit få i mig tre koppar te. Man kan ju inte begära att jag skall kunna sätta igång under såna premisser.

Vi har köpt ett mycket vackert gammalt ekbord till vardagsrummet, och har ägnat halva veckan åt att möblera om. Det började i liten skala, men stegrade enormt de sista dagarna.
Vår ursprungliga plan (för att slippa flytta så mycket möbler) var att ställa en av sofforna i datorrummet, flytta en av bokhyllorna till annan plats i vardagsrummet och ställa råttburen där, så buren slipper stå på ett i övrigt ganska otympligt bord. Bordet skulle vi istället montera ner och skyffla in bland bråten i förrådet och glömma bort det fullständigt. Det nya fina bordet skulle stå där soffan stått.

När vi fått ut soffan i arbetsrummet och tömt hela bokhyllan på böcker och fått iväg det till hörnet och ställt råttburen på det... ja, då insåg vi hur kul råttorna hade när de klättrade omkring bland de tomma hyllorna. Vi hade helt enkelt inte hjärta att stänga in dem och mura in dem i böcker igen. Så råttorna fick en egen möbel.
Jaha, var skall böckerna vara då?
Efter en del funderingar hittade vi ett skåp i hallen som vi förträngt. Där fick spelen som nu tog upp en annan av bokhyllorna i vardagsrummet plats.
Vi flyttade ut alla spelen, fyllde den nya tomma platsen med böcker, och voilá, en massa bråte ur vägen och två glada råttor.
Sen lämnade vi det gamla bordet stående mitt i rummet och gick och spelade datorspel.

Igår tog vi nya tag och kom på att det var besvärligt att montera ner bordet, så istället bestämde vi att ställa ut det som det var i förrådet. Det innebar att vi var tvungna att flytta all annan bråte ur förrådet för att över huvud taget få in det. Det bör sägas att både klädkammaren och det yttre förrådet var fullkomligt belamrat av saker som vi inte ens packat upp efter flytten. Om det inte syns så finns det inte.

Sagt och gjort, vi började flytta ut saker (det blev så fullt i trapphuset att vår granne som kom ut förfärat frågade om vi skulle flytta igen), och när vi ändå var i tagen började vi sortera och packa upp saker för att göra mer plats. Vi hittade en massa saker vi glömt att vi hade (både sånt vi ville ha inne och sånt vi ville glömma att vi nånsin skaffat). Efter ett långt tag var det tillräckligt tomt för att få in bordet, och det gamla skåpet som stått där flyttade vi in och gjorde om till provisorisk skohylla i klädkammaren. Nu ligger inte våra ton skor huller om buller i en kartong längre, det kan ju vara ett nytt, spännande koncept.

Efter några timmars sorterande, städande, plockande och slängande av sopor så blev resultatet tre tomma kartonger i hallen och ett fantastiskt rent och välordnat förråd, och en mycket rymligare klädkammare. Vi är mycket stolta över oss själva, och snart får Myrorna lite fler kläder att förmodligen göra sig av med eftersom de säkert inte går att sälja.

Nästa projekt blir ett litet soffbord i arbetsrummet, stolar till det fina bordet, en takfläkt i sovrummet, en finare skohylla i klädkammaren och ... ja, kanske lite avklarat skolarbete.