...idag la jag handpenningen på en brudklänning.
Den var jättevacker.
...Plötsligt känns allting så väldigt verkligt. Jag skall bli en gift och ärbar kvinna. Det är ju nästan läskigt. Jag vet inte riktigt hur man gör.
Molander. Det är ju inte så dumt. Fru Molander.
- Nejmen fru Molander, si goddag, det var inte igår!
- God dag! Är äpplena fina?
- Mycket fina skall frun se. Tre kilo som vanligt?
- Ja tack, det blir äppelpaj till barnen ikväll.
- Tjugofem kronor då, fru Molander. Adjö adjö!
...I can get used to it.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar